Vandring på sörmlandsleden

Nu såhär i slutet av juli och strax innan praktiken börjar på Ramsjö gård så har jag varit ute och knatat på Sörmlandsleden. Vi utgick från Järna och vände av ner mot Gnesta ett par kilometer väster om Djupsjön. Vi var ute 5 dagar och fick en hel del sköna naturupplevelser. Vädret var tidvis riktigt ruttet. Under ett dygn hade det kommit 50 mm regn fick jag reda på i efterhand. Just den dagen hade vi tack och lov hittat en bivack som skyddade bra mot regnet. Vi lyckades t.om. göra upp en eld under ett regnskydd av en stålskiva vi hittade. Spöregn och pinnbrödsgrillning är lite av något nytt i repertoaren.

Mossarna var nog det som vi gillade mest. Doften av skvattram och pors är bedövande och det fullständigt myllrade av sileshår. Vi hittade även en del hjorton. Under första dygnet slog vi upp ett improviserat vindskydd av en tältduk och ett myggnät i närheten av Vattgruvsmossen utanför Järna. Frukosten kunde avnjutasmed smultron, odon, hjortron, hallon och blåbär. Mycket smaskigt!
Odon har jag aldrig käkat förut. Både bären och växten påminner något om blåbär. Odon får större bär, och busken är större och växer ofta på myrmarker eller tallskogar med stor tillgång på fukt. Bärens smak påminner också lite om blåbär, men är något ointressantare. Utöver alla dessa bär så hittade vi även rikligt med tranbär på mossarna och lingon på hällmarkerna. Det är ett tag kvar tills dessa mognar dock.

Runt Stora kobäcken i Vattgruvmossens naturreservat kan man hittade alla Sveriges tre sileshårsarter. Det finns dock en fjärde, som visserligen är en hybrid. Runt den här tjärnen hittade vi även flugtrumpet (Sarracenia purpurea). Det är en riktigt tuff växt med stora färglada kannor som också fångar insekter. Enligt den virtuella floran så har flugtrumpeten naturaliserats i Sverige genom odlare som satt ut egna exemplar. Det första fyndet gjordes i Blekinge i slutet av 1970-talet. Den är dock sällsynt förekommande och troligen knappt förekommande över huvud taget i Svealand. Möjligen har någon satt ut dem här. Det såg dock ut som om de hade förvildad sig, så det lär ha gått ett bra tag sedan dess.

Vi hade många riktiga hotspots för blåbär. Här på hemmaplan har det växt ganska tanigt. Det verkar som om torkan gått ganska hårt på dem och både vildhallonen och blåbären ser intorkade ut. Det varierade väldigt mycket med förekomsten av bären. Så det tycks vara viktigt att hitta platser där torkan inte gått på lika hårt.

Lämna en kommentar