Prydnadsbuske som ger bra käk: liten rosenkvitten

Nu börjar liten rosenkvitten (eller Chaenomeles japonica som den heter med vetenskapligt namn) blomma här i zon 3. Vanligen ser man den som lågväxande prydnadsbuske i offentliga miljöer. Även dessa kloner framtagna som prydnadsbuske ger ofta användbara och nyttiga frukter, som dock är stenhårda och alltså inget för färskkonsumtion. Däremot går det bra att använda rivjärn och riva över i fruktsallader, annars är gelé och marmelad säkra kort. Frukten är mycket användbar på grund av sitt höga pektininnehåll och smaken skulle kunna närmst kunna beskrivas som en skandinavisk citrusfrukt med blommig doft.

Busken blommar på bar kvist eller samtidigt med lövspricket i maj här, men frukten mognar inte förrän september – oktober. Det finns ett flertal sorter som är framtagna för odling av frukterna. De lettiska sorterna Arta, Agrita, Agra, Alfa och Cido kan vara intressanta att titta på . Dessa är relativt högväxande i förhållande till den rena arten och når en höjd på runt 1,5 meter. Alla mognar dock sent, vilket kan vara bra att tänka ifall man vill odla dem i de högre zonerna.

Fusion tycker jag också verkar vara en spännande sort. Det är en hybrid framtagen i Tyskland. Den är mer lågväxande än de lettiska sorterna och ger inte lika stor skörd, men i gengäld stora frukter om cirka 100 gram/frukt.

För bästa resultat är ett riktigt soligt läge med någorlunda genomsläpplig jord. Rosenkvitten är i viss mån självpollinerande men ger betydligt bättre resultat ifall man odlar flera sorter tillsammans.

En förhållandevis anspråkslös buske, med höga prydnadsvärden och  dessutom användbara frukter. Blir det bättre än så?

 

Lämna en kommentar